Hur kan det vara att ha cancer som ung? Läs vår intervju med Marcus som fick cancer i lymfkörtlarna några veckor innan han fyllde 13år.

1. Vad hade du för cancer och hur gammal var du? Jag hade cancer i lymfkörtlarna, men inte i hela lymfsystemet utan bara i halsen. Cancern fick jag 3 veckor innan jag fyllde 13 år.

2. Hur upptäckte du att något var fel? Hur jag upptäckte att något var fel var att jag hade en väldigt ihållande förkylning och påföljd av det hosta och bara ont i halsen. Halsen svullnade upp så jag knappt hade någon nacke kvar och rösten förändrades, vi åkte in och ut på Enköpings sjukhus men där fick vi bara veta vad jag inte hade för sjukdom och så.

Då bestämde vi oss för att åka in till Akademiska och de tog lite tester och då fick jag ligga kvar över natten, dagen därpå blev det operation och senare den dagen fick jag reda på att det var en tumörsjukdom som jag hade fått. Man kan säga att runt 2 år så var det sjukhusvistelser och en massa tabletter innan jag förklarades frisk.

3. Hur mycket tid fick du spendera på sjukhuset och tycker du att du fick de som du önskade när du var på sjukhuset? T.ex. tillgång till filmer/tv osv.  I början var jag inne en vecka med operationer och mediciner och sen en vecka hemma med bara mediciner och så höll det på ett tag men efter ett tag så blev de mera tid hemma och mindre på sjukhuset, andra året var jag mer hemma än på sjukhuset, då behövde jag bara åka in för att få fylla på blod och andra nödvändiga saker i kroppen.

Frågade man efter någonting på sjukhuset så var det inga problem att få det, allting gick att fixa. Jag hade tillgång till egen telefon, dator och ett tv-spel och det var riktigt skönt för då kunde man hålla kontakt med alla även fast man låg inne på sjukhuset.

4. Hur gick skolan under din sjukdoms tid? Hela 8an så fokuserade jag enbart på kärnämnena Matte, Svenska och Engelska för att inte få gå om en klass. Det var lagom mycket att fixa och lyckades få VG i svenska och engelska och ett G i matten. I 9an var jag mest hemma och med medicin, men det var inte lika många sjukhusbesök längre och därför orkade jag då gå till skolan och pluggade upp alla ämnen som jag inte hade något betyg i till G. Så jag gick ur 9an utan ett enda IG så jag måste säga att skolan gick förvånansvärt bra.

5. Hur reagerade dina vänner/familj på detta? Den här punkten har jag inte så mycket minnen av, men de är klart att alla blev skärrade av det som hände. Och det är klart vännerna var lite försiktiga i början men sen började de behandla mig som att jag var vem som helst. För jag var vem som helst, förutom att jag inte hade något hår och en sjukdom. Att man kände sig som vem som helst hjälpte mycket för då kunde man släppa tankarna från sjukdomen när man var hemma och gjorde saker med familj och vänner.

6. Känner du nu i efterhand när du är frisk att du” kommit över/släppt detta”? Eller tänker du ofta tillbaka på när du var sjuk? Jag tänker nästan aldrig på att jag varit sjuk, det känns inte ens som att jag varit sjuk. Och träffar man mig för första gången så är det ju ingen som skulle kunna tro att jag drabbats av sjukdomen. Det är bara ärren på kroppen som är kvar men allt annat är som bortblåst och det känns bra att man inte har tankar över vad som hänt eller att de ska komma tillbaka igen.

7. Hur har du som person blivit efter allt du gått igenom? Förändrades du någonting eller tycker du att du är samma person som innan? Som person har jag nog inte förändrats någonting vad jag kan komma på. Jag spelar fortfarande fotboll som jag gjorde innan jag blev sjuk, och jag har alla grymma kompisar kvar som fanns där när jag var sjuk och som finns här 7 år senare och ställer upp lika mycket. Så jag har nog inte blivit påverkad negativt eller
positivt!